Ja, det är sant min kära lilla Salmiakk. Vem ska köpa varorna? Det ska du lilla Salmiakk. Du kommer vara en av de första som går in på det där köpcentrumet när de har öppnat. "Jag ska bara titta lite", tänker du. "Inte köpa något", lägger du till för att verka övertygande gentemot dig själv. "Jag har ändå inte råd". Och så plötsligt står du där framför skohyllorna och ser det ena paret efter det andra som talar direkt till dig. "Oj, de var fina". Du hinner knappt reagera på vändningen tankarna tog, det är inte du som bestämmer. "Jag har ju faktiskt ganska mycket mat hemma så jag klarar mig nog till nästa lön." Och så: "Det är ju ganska bra kvalitét på dem här, jag kommer ju inte behöva köpa skor på minst tjugo år. Det är verkligen en investering!" Och så går du ut med en känsla av matriell lycka och ett litet sting av ångest. Mest för att du inte förstår hur det hela gick till.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar