Predikanten är dedikerad till sin gud. Han är kristen. Tror att evolutionen är ett dåligt påhitt. I skolan får man lära sig att det är en vetenskapligt bevisad teori. Han vet att det är en trendfluga att prata om vetenskap i alla möjliga sammanhang. Han är mellanbarn. Uppmärksamhetsbrist får honom att tänka att allt är orättvist. Det är riktigt. Men han tar orättvisan till ett högst personligt plan. Hans bror är stor och duktig, systern liten och söt. Han är gråzonen i mitten. Till en särskild dag. Fjorton år gammal, duktig i träslöjd. I skolans trä- och metallslöjdsal står han och arbetar på en träkloss. Den ska svarvas till en svala. Stående och inte flygande som man vanligtvis ser avbildade svalor. En klasskamrat som inte är duktig och som aldrig skulle komma på tanken att avbilda en svala på ett nyskapande sätt som att låta den stå och inte flyga, leker med eld. Och lim. Man önskar att han inte hade gjort det, men det är för länge sedan försent. Predikanten är fjorton år på den tiden. Klasskamraten tänder på limburken. Han blir ganska förskräckt och börjar springa, riktningen är inte medvetet vald. Riktningen blir Predikantens, som fjortonåring. I det han passerar honom råkar han tömma hela burkens brinnande liminnehåll över Predikantens bröst. Denne försöker frigöra sig från elden med hjälp av armarna, flammorna tackar för bränslet och sprider sig över pojkens kläder. Det brinnande limmet äter sig snabbt genom den syntetiska stickade tröjan och in till kroppen. Han brinner i köttet.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar