Treenighetstriologi - Sonen

"Han kom en natt, jag låg i mörkret. En gestalt som så majestätiskt trädde in, eller dök upp, eller plötsligt bara fyllde allt. Hans ansikte strålade som gnistret i en snökristall. Skimret som omgav honom lyste upp hela rummet. Lyste rakt in i hjärtat på mig. Det smärtade djupt inne i alla syndiga delar av min själ. Med tvångsmässiga steg närmade jag mig honom, lyfte en hand mot hans ansikte, som i andakt. Hans hud var brännande het, men ögonen såg långt in i mig och gnisslade med en isande, distinkt stränghet. Sedan tog han mig. Jag paralyserades av förvåning."